Det vita snuset ökar i popularitet. Men även om det är en relativt diskret vana bör man vara medveten om och följa de sociala normerna för vett och etikett vid när man snusar i offentliga miljöer. Det gäller inte minst på ställen där man äter och dricker.
Dosan är inte stor och prillorna är ännu mindre, men det är ändå en produkt som har skapat ett stort avtryck det senaste decenniet. Vitt snus, eller nikotinpåsar som det också kallas befinner sig i gränslandet mellan tradition och modernitet. Det ser inte ut som klassiskt snus, luktar inte som cigaretter och marknadsförs ofta med en aura av fräschhet.
Till skillnad från det traditionella, bruna snuset, som är baserat på mald tobak, är det vita snuset tobaksfritt. Det innebär inte att det är verkningsfritt. Det har istället blivit ett alternativ för en ny generation nikotinanvändare – de som vill undvika rök och bruna tänder, men få samma effekt.
Utvecklingen är särskilt tydlig bland unga vuxna. Vitt snus har blivit ett vardagligt inslag för allt fler som är mellan 17 och 29 år, en åldersgrupp där bruket av traditionell tobak sedan länge har varit i nedgång. För dem är vitt snus inte bara ett alternativ – det är förstahandsvalet.
Med smaker som mint, citrus eller bär lockar det unga vuxna – inklusive kvinnor – in i en rutin som är lika mycket identitet som vana. Vill du veta mer om denna moderna variant av en gammal produkttyp kan du läsa om vitt snus hos Snuset.se.
Vissa vanor är som skuggor – de följer oss ständigt, i olika sammanhang, utan att någon riktigt märker det. Användningen av vitt snus är en sådan vana. Den utövas på krogar och restauranger – utan rök, utan doft, utan dramatik. Men även en så diskret närvaro kan skapa reaktioner.
Till skillnad från cigaretter, som sedan länge lyser med sin frånvaro i offentliga miljöer, har snuset en mer tillåtande fysisk form. Det tar nästan ingen plats – bokstavligen – men dess symboliska värde är stort. Det har blivit ett tecken på modernitet för många. Andra ser det mer som ett beroende som klätts i en ny förpackning. Det är alltså något som är både accepterat och ifrågasatt på samma gång.
Att snusa vitt i sociala sammanhang har blivit något man kan göra utan att förstöra stämningen – men det är inte samma sak som att det alltid är välkommet. Precis som med allt annat som rör sociala koder, handlar det om tajming, ton och takt. En prilla under läppen kan vara i princip omärkbar – men dess sociala betydelse är det inte.
Det spelar ingen roll hur trendig din dosa är eller hur fräsch smaken känns – etikettsreglerna gäller fortfarande. Det gäller inte minst när du delar miljö med andra, som betalar för en upplevelse. Att vitt snus är luktfritt och rökfritt betyder inte att det har ett socialt frikort. Den som tänker att prillan ändå är osynlig glömmer det viktigaste: den som bär den under läppen är det inte.
Diskretion är grunden. Dosan ska inte ligga på bordet bredvid vinglaset, som om den vore en konversationsstartare. Den hör hemma i fickan. Punkt. Även att plocka fram den mellan rätterna, med samma självklara rörelse som du lyfter glaset, riskerar att väcka helt andra associationer än stil och finess.
Hantering av använda prillor. En använd prilla är inte något som hör hemma på ett fat, i en kruka eller, gud förbjude, på golvet. En servett i knät, ett diskret svep till väskan eller ett snabbt "ursäkta, kan jag få en servett?" räcker. Lämna inga spår.
Respekt för omgivningen. Du tycker att det är diskret, men det finns alltid ögon som iakttar. En del ser prillan och tänker "okej", andra ser den och tänker "nej tack". Det är det som gör att du inte bara behöver tänka på hur du snusar – utan också på var, när och hur ofta.
Det finns viss en sorts radar som personal på restauranger och barer utvecklar. Den känner av stämningar, snappar upp kroppsspråk och märker direkt om någon bryter mot de sociala spelreglerna som det inte finns någon skriven meny för – men som alla borde känna till. Snusande är inget undantag.
När en gäst hanterar sin prilla diskret märker personalen av det. Inte för att det syns – utan för att det inte stör. Det är precis det som restaurang- och barpersonal uppskattar: gäster som fattar grejen utan att någon behöver säga till. För bakom kulisserna är det inte ovanligt att någon i personalen får plocka upp en använd prilla från golvet. Eller torka av ett fat som någon, av oklar anledning, tyckte var en logisk plats för avfall.
Diskretion, respekt och känsla för sammanhang handlar om artighet och en tyst överenskommelse som gör kvällen bättre för alla. Den gäst som förstår att en bar inte är ett ställe att exponera sina nikotinvanor kommer också att ses som någon som självklart bidrar till en trevlig atmosfär. Och just atmosfären är det som all servicepersonal bygger sin yrkesstolthet kring.
